Denna gång åker vi till norra Österlen, till Albo härad. Från Fågeltofta via S:t Olof till Vitaby.
På riksväg 19 mellan Ystad och Kristianstad tar vi av till höger i Fågeltofta och kör mot S:t Olof. Vi passerar Fågeltofta kyrka och kommer in i Kronovalls allé som leder alldeles förbi Kronovalls slott som byggdes på 1890-talet i franskbarockstil. Arkitekten var Isak Gustaf Clason, som för övrigt gjorde ritningarna till Nordiska Museét i Stockholm.
Slottet är idag ett välkänt vinslott med restaurang, hotell, vincafé samt för den trädgårdsintresserade en fantastisk park med häckar!
Väl värt ett besök!
[cincopa AMHAL1bsjYaT]
Färden går vidare på en av ”Skånes vackraste vägar”, en underbart välskött bokskog på väg till S:t Olof, eller Lunkende som byn ursprungligen hette! Det är ett av de äldsta ortsnamnen på Österlen! Här dyker kyrkan upp på höger sida direkt!
Strax kyrkan innan finns på höger sida en liten skylt ”Linne”. Denna väg leder till S:t Olofs gård och här finns också den berömda offerkällan. Hit kom Carl von Linné den 8 juni år 1749 på sin skånska resa. Han berättar om vallfartstraditionen kring S:t Olof, som i folkmun sägs ha börjat med den norske kungen Olav Haraldssons vistelse i trakten år 1026. Källans hälsobringande kraft förklarar man så att Olav Haraldsson dött på platsen och hans blod hade gett källan dess undergörande verkan. Det är dock långt ifrån verifierat att det var så och forskningen har inga som helst belägg för det. Dock kvarstår den stora pilgrimstradition som under medeltiden utspelade sig här.
Vallfartstraditionen var ännu i mitten på 1700-talet mycket stark och levande. Pilgrimerna kom ofta långväga ifrån för att offra, be en bön samt från S:t Olofs altare ta den lilla silveryxan och stryka sig med på det onda stället. Sedan gick man till källan för att dricka av det heliga vattnet och åter offra ett nytt mynt i vattnet. Kunde man inte offra mynt var det vanligt att offra mat. Ofta avslutades besöket på den intilliggande marknadsplatsen som t.o.m på den tiden var större än Kiviks marknad.
I den vackra kyrkan kan man idag njuta av hela nio fantastiska medeltida altare, förmodligen bekostade av pilgrimerna. På en pelare kan man i runtecken läsa ”Sankt Ole bed för mig”. Eftersom pilgrimstraditioner är populärt utspelar sig under några dagar i slutet på juli ”S:t Olofs symposierna”, föreläsningar kring Olav och hans samtid. Marknadspel är det på Olavsdagen den 29 juli!
Efter besöket går färden vidare på den lilla vägen som börjar mitt emot kyrkan. Vi passerar ett litet hus på vänster sida, det gamla fattighuset. Bakom finns byggnader som en gång rymde skola, idag är det industriområde.
Vid idrottsplatsen tar vi vänster och passerar förbi Bösehus kvarn, som byggdes för 150 år sedan.
Utmed denna lilla landsväg i Albo härad, ligger många vackra torp, som idag är sommarbostäder. Trakten är ”stenrik” och stengärden finns det gott om i härlig skogsmiljö. Igenom Rönnebröd kommer vi till Attusa, där vi tar av till höger mot Vitaby.
Efter en knapp kilometer kommer vi till Holma och passerar på vänster sida en mindre grusväg som leder till Getings mosse (bygdemål Giddings mosse). Mossen har haft stor lokal betydelse ända in i vårt århundrade. Mossen är den ojämförligen största i trakten – hela 125 tunnland. Här bröt man torv fram till 1952. Torven utvann man från mossen och det bildades av förmultnade växter som pga syrebrist endast delvis bröts ned istället för att förmultna. Denna ofullständiga nedbrytning gör att större delen av energiinnehållet i det biologiska materialet bevaras och var mycket vanlig i torkad form som bränsle. Efter torkning transporterade man torven först på smalspårig järnväg och sedan på en 3.3km lång linbana , i korgar ned till den torvladan i S:t Olof. Som mest arbetade upp till 100 personer på platsen och största kund var Alunbruket vid Christinehof. Idag kan man njuta av ett rikt växt- och fågelliv vid Getings mosse.
Innanför mossen ligger De dödas lott, en jordbit som gett upphov till många spekulationer. Ulla Trenter har bl.a använt namnet till en av sina detektivromaner som kom ut 1978.
Enligt gamla sägner fanns det tre bröder som i ett arvsskifte skulle dela på ett markområde itrakten. Axel fick den delen som kallas Axlahult. Sven fick Svennahultet uppkallat efter sig och den tredje brodern som reste utomlands aoch aldrig hörde av sig fick den delen som kallades ”den dödas lott” namnet ändrades senare till ”de dödas lott”.
På vägen ned mot Vitaby by, strax innan vi kommer ned till korsningen finns en skylt på vänster sida ”Grevlunda mölla”. Åker man in på den vägen ca 300 m finns på vänster sida ett gammalt gravfält. Troligen användes platsen från Kristi födelse och fram till år 900. Det finns idag åtta gravar här, en domarring, en skeppssättning och sex resta stenar. Gravplatsens läge är för den tiden ett mycket karaktäristiskt höjdläge och är ej arkeologiskt utgrävt. Området här heter idag Grevlunda (=gravlundarna?).
Vi åker ned på den större vägen igen och i korsningen, tar vi till vänster mot Vitaby by och åker cirka 50 m och då har vi på höger sida ”Vallabacken” eller Grevlunda skans.
Denna f.d borg är helt unik för Skandinavien genom sin egendomliga form. Idag är den cirkulära muranläggningen ca 40 m i diameter. Man har gjort arkeologiska utgrävningar på platsen och gjort spännande fynd. Bl. a hittade man på 2 m djup spant och bordplanker från båtar. Man kan ju undra var de kommit seglande ifrån?
Ander Ödman skriver i sin bok ”Borgar i Skåne” att bäcken som rinner förbi har dämts med stora dammar så möjligen har öppna vattenytor omgivit borgen. Det talas i sägnerna om ”Vitesjö och ute i dess vattenspegel har borgen legat.” Denna typ av borgar är vanliga i England, Frankrike och Flandern men hittills okända i Skandinavien!
På engelska kalls borgtypen shellkeep och då skulle anläggningen vara från 1100-1200-talet. Man vet att en av Danmarks märkligaste ätter- familjen Galen-hade ägor i trakten och kanske var det de, som på gammal vikingatida gård och gravplats byggde borgen? Dessutom nämns Grevlunda av den danske berättarens Saxo i sagan om Ragnar Lodbrok, som var viking, jarl och kung över svearna på 700-800-talet. Kring ruinen har många sägner uppkommit som bl.a berättar om vikingaslag och om kung Vale och fru Valborg.
Ja, så mycket outforskat svunnen historia som vi idag vet så lite om. Det är bara att låta fantasin flöda! Läs landskapet ni åker genom, vi åker nu vidare mot S:t Olofs by. Föreställ er att det en gång fanns en stor sjö här- Vitesjön. Dessutom passerar ni förbi området som faktiskt heter Vitebro, undra varför?
Strax är vi åter i S:t Olof by och om ni har lust att stanna till och besöka någon konsthantverkare så finns det ett par att välja på. Annars kan man ta sig en tur med de berömda ångloken som går under sommarsäsong och på beställning mellan S:t Olof och Brösarp.
Planerar ni däremot för kvällens middag rekommenderar jag att ni åker till vänster i byrondellen, ca 1 km till Raskarum och där finner ni Raskarums fjäderfarm, med massor av delikatesser. Vad sägs om rökt kyckling med tillbehör?! Eller någon annan färdiglagad kycklingsprodukt i gårdsbutiken.
Väl mött på Österlen!