Kvitten – ett drömträd

kvitten

Nu när den sköna sommaren går mot höst och frukten börjar mogna har vi mycket kvar att erbjuda på Österlen. Ljumma långa augustikvällar, växterna som fått rejält med regnvatten gör en andra omblomning. De mesta är öppet och du behöver inte trängas. Är du osäker på om någon du vill beska har öppet slå en signal och avtala en tid. Våra mindre besöksmål öppnar gärna bara för dig om du ger dig till känna.
Var så god här kommer Anna Gunnert med några tankar om Kvittenträdet, två delikata kvittenrecept kan du också ta del av.  / Maria Ekberg

Kvitten – ett drömträd

Med guldgula frukter om hösten och med skiraste blom om våren är kvitten ett av de vackraste fruktträd man kan ha. I medeltida klosterträdgårdar utgjorde den ett av de viktigaste fruktträden. I Sverige är traditionen att odla kvitten inte så stor. En orsak är bristande härdighet. En annan är att frukterna är oätliga som råa. De är sura som äppelkart och sträva som slånbär. De odlades därför främst som prydnadsträd på sydsvenska slott och herresäten på 1500-talet och framåt innan de blev statussymboler i borgerliga trädgårdar.

Trädet är lågvuxet med långa böjliga grenar som sträcker sig likt armar från stammen. Bladen är sträva och mörkt olivgröna. Blomningen är riklig med stora blekrosa blommor. Fruktens olika stadier är som hämtade ur ett gammalt barockstilleben med det bruna, ludna kartet som sedan sensuellt spricker upp och blottar en gul mognande fruktkropp. Kvittenfrukterna kan antingen vara päron- eller äppelformade. Doften är exklusiv och intensiv. I vissa länder kring Medelhavet används den ibland enkom för den sakens skull. En enda frukt kan parfymera ett helt rum. 

Äkta kvitten (Cydonia oblonga) tillhör familjen rosväxter. Släktnamnet kan härledas till den antika kretensiska staden Kydonia. Romarna kallade frukten för äpplet från Kydon. Och det är i tillagningen som metamorfosen sker. Aromer och sötma utvecklas närmast explosivt, särskilt om man kokar marmelad av den. Frukten är späckad med pektin och ursprunget till dagens marmelad gjordes just på kvitten. 

Trädet vill ha näringsrik jord, planteras djupt och vindskydd. Hos oss i zon 1 är den väl värd att odla. Den som bor längre norrut får större problem. Själv har jag länge längtat efter ett eget kvittenträd. Rosenkvitten växer redan, men med den äkta kvitten är det något alldeles speciellt. Nu har jag sett ut en plats i vår trädgård. Jag drömmer om den med päronformade frukter.

ANNA GUNNERT

Recept på Kvittenpaj & Kvittenmarmelad

kvittenpaj

Fyllning: 4 kvittenfrukter
25 g smör
1 msk nymalen kardemumma,
citronsaft av en citron 3 msk socker

Skala kvittenfrukterna, dela, kärna ur och tärna dem fint.
Fräs i smöret, tillsätt sockret, kardemumman och citronsaften, puttra tills fruktbitarna har mjuknat.

Pajskal:

100 g smör
1/2 dl socker
1/4 tsk bakpulver
4 dl vetemjöl

Arbeta ihop ingredienserna, lämpligen med tex. en slö kniv, tryck ihop degen i en pajform, täck med kvittenfräset.
Grädda i 225° i 20 minuter.
Servera med grädde.

Kvittenmarmelad

7 kvittenfrukter
1 citron
4 dl vatten
1 l socker

Skala och kärna ur kvittenfrukterna, skär i tärningar och lägg i en rymlig tjockbottnad kastrull.
Tillsätt saften av 1 citron och vattnet, koka upp. Låt sjuda i en kvart, tillsätt sedan sockret.
Låt sedan koka på svag värme i 2-3 timmar, rör emellanåt.
Vill man ha en helt slät marmelad kan man mixa med en stavmixer.
Det är synd att tillsätta konserveringsmedel i kvittenmarmeladen, jag brukar frysa i lagom portioner i fryspåsar eller plastbyttor.
Det du använder förvaras  i rena atamonsköljda burkar i kylskåp.
Om man vill ha konfekt, låter man marmeladen koka in och brer ut den på smörpapper, skär sedan i kuber och förvara i en ask.
Kan vändas i socker om man vill ha en sötare konfekt.